Alsace wine

Alsace och Andra världskriget

Frankrike faller

Tyskland anföll Frankrike den 10 maj 1940. Frankrike hade valt fel försvarsstrategi; man satsade på sin förmodat ogenomträngliga Maginot-linje i Vogeserna och höjdryggarna i Lorraine. Denna strategi hade för övrigt kriteserats av en obetydlig officer i infanteriet, Charles de Gaulle, som ville satsa på lättrörliga pansarförband och ett starkt flygvapen.

Charles de Gaulle fick rätt. Den franska armén överrumplades och skingrades.

Redan efter några dagar var motståndet i praktiken uppgivet och den 17 juni skedde en villkorslös kapitulation.

Frankrike var förlorat. Den norra halvan var ockuperad, och den södra ett lydrike under marsalk Petain i Vichy.

Men för Alsace och Lorraine blev ödet än värre. Liksom 1871 införlivades dessa regioner i det tyska riket. Med en svart logik infördes allmän värnplikt i Alsace den 25 augusti 1942. 130 000 unga män från de annekterade områdena tvingades in i Wehrmacht.

De flesta ungdomar, som kallades malgré-nous, "trots oss", skickades till östfronten för att bekämpa Stalin. Det dystra facit blev 40 000 döda och saknade, 30 000 sårade och 10 000 deporterade.

Denna enorma förödmjukelse bidrog till att befrielsen av Alsace skulle bli en symbol för Frankrikes upprättelse. Den man som ledde de franska trupperna till befrielsen var general Leclerc vars minne hyllas på gatskyltar i varje liten by i Alsace. Leclerc var ett kodnamn, han hette egentligen Philippe de Hautecloque och var en av de första som anslöt sig till kretsen kring de Gaulle i London och Nordafrika.

Totalt sett var 25% av trupperna franska, övriga var amerikaner.

Riquewihr
Riquewihr 1942. Courtesy of Etienne Hugel.

Slaget om Colmarfickan

Befrielsen av Colmarfickan tog precis 2 månader. Det var kalla månader där tusentals allierade dog i strider, hundratals avled av köldskador och ett halvt dussin medeltida byar jämnades med marken.

De tyska SS-förband som fått Himmlers förtroende att hejda de allierade vid Colmar hade valt Sigolsheim, Kaysersberg och Ammerschwihr som försvarspunkter.

De allierade gick in i Alsace från väster de första dagarna i december 1944. De amerikanska trupperna hade bl a uppgiften att via attackera Colmarfickan från norr.

Via ett snöklätt Col de Bonhomme var man i utkanten av Kaysersberg den 5 december.

alsace
Riquewihr 5 december 1944. Courtesy of Etienne Hugel.

Den 7 december säkrade det 1. bataljonen vid 141. regementets 36. division skäligen ostört Sélestat.

Den 2. bataljonen hade gått via Bergheim och Hunawihr slutligen i skydd av mörkret till Riquewihr den 5 december. Här satte man upp regementstaben.

Nu var man bara en kilometer från försvararnas linje. Linjen följde höjdryggen norr om Sigolsheim och Kientzheim. Idag känner vi kullarna som Grand Crulägena Mambourg, Furstentum och Schlossberg. Då kallades de för höjderna 351, 393 respektive 621.

Den 8 december gjordes den första attacken mot Sigolsheim. Det var för tidigt. Även om man tog sig upp och över höjdryggen var förlusterna enorma. Ett helt kompani som ryckte fram mot Sigolsheim fanns sig plötsligt lämnade utan bistånd bland vinstockarna. Man valde att fortsätta in i staden, men ingen överlevde. Hela offensiven fick blåsas av.

Dagarna som följde var de allierade nergrävda kring Mambourg, Furstentum och Grand cru Sporen, då som nu en fantastisk mark för gewurztraminer. Man blev överösta av granater och raketer, handgranater och bajonettattacker.

Den 12 december gjorde ca 600 SS-kadetter en attack från Kaysersberg via skogen Bois de Kientzheim mot Riquewihr. Anfallet slogs ner av stabens sjukvårdare, kockar, sambandssoldater och övriga som kunde komma till undsättning.

Infernot fortsatte oförändrat tills de allierade fick fram franskt pansar. Den 17 december var tiden mogen för franska stridsvagnar att leda befrielsen av Kientzheim. Framryckningen skedde längs det som idag utgör den underbara cykelvägen mellan Kientzheim och Riquewihr. Stridsvagnarna säkrade gapen i stadsmuren och efter en timmes gatustrider var staden fri. Den som idag besöker kan tro att staden aldrig besköts, men över 600 omgångar granater föll över staden den första natten i frihet.