Riesling Pinot Gris Gewurztraminer Muscat d'Alsace Pinot Blanc Chasselas Pinot Noir
Alsace druvor

Pinot Gris från Alsace

En medlem i en stor familj

Pinot gris är en av flera druvor inom pinotfamiljen som odlas i Alsace. Druvan kallas i Italien för Pinot Grigio och i Tyskland för Ruländer eller Grauer burgunder. I ursprungslandet Ungern heter den Szürkerbarat. I loiredalen finner vi den som Malvoisie, och i Bourgogne som Pinot beurot.

Enligt legenden kom Pinot Gris till Alsace som "krigsbyte" från Ungern i mitten på 1500-talet. Druvan hade hamnat i Ungern ca 1375 med cisterciensermunkar från Bourgogne. Äran ges till den hemvändande militären Lazare de Schwendi. Som ett postumt tack finns det otaliga Rue de Schwendi i Alsace.

Mot bakgrund av dess historia har druvan och vinet alltid kallats Tokay d´Alsace. Sedan några år är detta otillåtet, och istället säljs vinet som Tokay Pinot Gris. Dödsstöten för den historiska kopplingen till fälttågen i öster utdelades dock av EU-kommissionen så sent som i januari 2005. För att undvika varumärkesintrång på den äkta ungerska tokajern, som ju görs på druvan Furmint, bannlystes beteckningen Tokay. Från 2007 är alla användning av T-ordet förbjuden.

Pinot gris odlas på drygt 13% av arealen i Alsace. Ett överslag ger att det tillverkas ca 15 miljoner liter vin baserat på druvan.

Ett skört muskelpaket

I Alsace ger Pinot gris upphov till det kraftigaste av alla viner. Doften kännetecknas av en viss rökighet, ingefära, (torkade) exotiska frukter och vissna löv. Vissa använder begreppet sous-bois, "under skogen" för att beskivna doften.

Ofta hittar man rejält med svamp, t o m burkchampignoner, i doften. Svamptonen är egentligen en artifakt som beror på att Pinot Gris lätt angrepps av mögel som ger svampsmak, den finns inte som en del i druvans naturliga doftpalett.

För en viss odlare är Pinot gris det av dennes viner som har mest tyngd. I sina bästa stunder är denna tyngd fylld av massiv och tät frukt, balanserad av en rejäl fruktsyra. I sina sämsta stunder är Pinot gris en sladdrig skapelse, med söt doft och sockrig, osund eftersmak.

För att lyckas med Pinot gris måste avkastningen hållas nere. Det finns flera kloner av Pinot gris i Alsace, och det är viktigt att välja de som ger låg avkastning. Vid höga uttag mognar inte druvan som den skall.

Men det svåra är att plocka i rätt ögonblick. Under september/oktober kan mustvikten lätt stiga med över motsvarande 2% potentiell alkohol på några veckor. Samtidigt faller syran. Timingen är alltså A och O för att få en bra must från pressen.

Ytterligare en komplikation är att Pinot gris har tunnast skal av alla druvor. Det gör den känslig för regn (druvan kan spricka) och fukt (gråröta).

Men om uppträder visar sig i form av ädelsöta, kan druvorna ägna sig för sensationella VT och SGN med mustvikter upp mot 18-20% potentiell alkohol. Därför ser man ofta viner med 13% alkohol och närmare 100 g restsocker per liter. Dessa viner har ofta en fantastisk syra, eftersom syran koncentreras samtidigt med sockret, och eftersom utdragen mognad vid låg temperatur (under 33 C) inte leder till att den sköna äppelsyran förbränns av plantan.

Många pinot gris har en till rosa ton, ibland kan färgen t o m gå mot koppar.