Årgångar i Alsace: 1999 till 2007

Årgång 2007

Våren 2007 var mild och blomningen kom igång extremt tidigt. Under sommaren låg plantorna en hel månad före normalt tidsschema. Men sommaren kom av sig, och såväl juli som augusti blev svala och stadiga. Tyvärr drabbades området kring Mittelwihr, Bennwihr, Sigolsheim, Ammerschwihr och Katzenthal av en våldsam hagelskur kring midsommar som utplånade skörden för många odlare (se bild). Så inträffade miraklet; september och oktober bjöd på kontinuerligt högtryck med varma dagar samt svala nätter som gav morgontemperaturen ner till 5 C. Skörden blev den mest oproblematiska i mannaminne, en gåva efter 2006.

Tack vara det perfekta vädret har allt lyckats 2007. Vinerna har exemplarisk balans mellan syra, alkolhol och frukt vartill ska läggas stor komplexitet tack vara den utragna mognadsperioden. Redan i början av oktober skördades VT och SGN utan spår av gråröta.

Årgång 2006

Våren 2006 kom sent till Alsace. Liksom i Skåne låg snön till slutet av mars. Men blomningen blev lyckad, och under augusti, som var varm och fuktig, fanns stora förhoppningar på en fin skörd. De som hade mognad nog att skörda tidigt hade turen på sin sida, i slutet av september kom nämligen förödande varma regn. Augusti hade lagt grunden till gråröta och på någon dag efter regnen spreds sig rötan fruktansvärt över hela Alsace. Stämningen var nästan desperat; i Niedermorschwihr stängdes skolan för att barnen skulle kunna vara med och rädda skörden. I vingårdarna krävdes en extrem selektion för att undvika rötskadade bär, och pressning och vinifikation var en mardröm med dåliga druvor och stark tidspress. Skörden blev liten och ojämn. De odlare som arbetar med biodynamiska odlingsmetoder har lyckats klart bättre än övriga.

Vinerna från 2006 måste väljas med största omsorg. Tidigt skördade sorter som Sylvaner och Auxerrois är normalt bra. Särskilt har Gewurztraminer blivit lyckad tack vare ett tufft skal som skyddar mot röta, och all crémant blir fin. Riesling har ofta en tjock, oren och lite klumpig karaktär, medan den känsliga Pinot Gris genomgående belastas med hemska inslag av svamp, d v s gråröta. Svamptonen kan man f ö hitta i viner av alla druvsorter, även hos de allra, allra mest prestigetyngda producenterna. En mängd viner har ruskiga halter av flyktiga syror, vilket bland annat orsakats av insektsangrepp på redan skadade druvor.

Årgång 2005

År 2005 kom sommaren med Tour de France, vars andra etapp följde vägen mellan Ribeauvillé och Turckheim. Sommaren höll i sig in på hösten ach skörden genomfördes under varierande men bra förhållanden. Druvorna mognade mycket snabbt, och de druvor som skördades aningen för sent tappade lite syra. Tack vara värmen uppkom en hel del morgondimma i oktober vilket ledde till ädelröta och ansenlig skörd av VT och SGN.

Vinerna från 2005 är mycket sunda. Jämfört med 2004 är vinerna lite kraftigare och lite fruktigare, men kvaliten är en samtidigt mer ojämn. Mest pålitliga är viner av enklare kvaliteter som genomgående håller hög och jämn kvalitet.

Årgång 2004

Till följd av värmen 2003 kom växtligheten igång snabbt 2004. Muskat, som är extremt känslig för kyla och väta under blomningen, fick en god start. Under hela sommaren varierade vädret, med ostadigt väder och måttlig värme. Druvorna utvecklades dock bra. Under skörden i september och oktober höll sig vädret stabilt och svalt, vilket gav bra mognad och druvor med relativt hög syra och mycket lite ädelröta.

Årgång 2004 har givit klassiska och friska viner av hög och jämn kvalitet. Rieslingvinerna har mycket citrustoner, behöver tid för att utvecklas, men har utmärkt lagringspotential. Muskat är superb. Pinot Gris är stram och frisk, medan många Gewurztraminer är helt bländande med ovanligt bra syra. Nyckelord är renhet och elegans.

Årgång 2003

Värmebölja heter på franska 'canicule', och 2003 bjöd på en canicule utan like. Sommarvärmen varade från mitten av juni till slutet av september, och skörden genomfördes i 35 C värme. Skörden kom igång redan i lutet av augusti. Avgörande var när på dagen man skördade. De som skördade mellan kl 5 och 11 på morgonen fick in svala druvor som gick att pressa till hanterbar must. Bekymret är syranivån. Den höga temperaturen förbrände inte bara äppelsyran, utan även en del av den viktiga vinsyran. För första gången någonsin gavs därför tillstånd att tillsätta vinsyra i samband med pressningen.

2003 är en årgång som trots allt vunnit i längden. All Riesling har en rund, saftig doft och de allra, allra flesta saknar stadga. Men, vinerna från ett fåtal producenter (för vilka man måste hysa den djupaste respekt) uppvisar efter lagring en förvånande, underbar mineralitet och komplexitet. Även vissa Pinot Gris håller måttet, medan Gewurztraminern har fallit ihop som ett korthus till följd av låg syra. Pinot Noir har aldrig blivit bättre. De producenter som inte frestades att ha för lång macerering och för mycket ny ek har gjort röda viner i Bourgogne-klass.

Årgång 2002

Detta är en av de mest underskattade årgångarna vilken oförtjänt kom i skuggan av den uppskrivna 2001. Ännu 2008 såldes 2002 lokalt, exempelvis hade då Barmes-Buecher sin 2002 Pinot Blanc Rosenberg på listan!

Riesling från 2002 är klassiskt elegant, med syra, finess, ras och frukt. De har sällan stänk av botrytis men istället stort mått av citrus och mineralitet. Gewurztraminer utvecklas förnämligt, medan Pinot Gris har en syra som kommer ge dem långt liv.

Årgång 2001

År 2001 har alltid betraktats som ett stort år. Lagom till hösten kom en riktig Indian Summer utan en droppe regn! Druvorna skördades vid hög mognadsgrad, som gax exotiska inslag i vinerna. Generellt gav druvorna must med relativt högt pH-värde vilket i sin tur ledde till spontan malo-laktisk omvandling.

Riesling från 2001 håller mycket hög kvalitet med dofter av honung, exotiska frukter och fin mineralitet. Tack vara den generellt höga kvalité klarade Riesling av malo-laktisk omvandling utan att förlora friskhet och fokus. Frukten är framträdande, ibland med lite torkad frukt. Det som fungerade för Riesling har inte varit bra för Pinot Gris som har hållit sämre.

Årgång 2000

Detta år bjöd på växlande väder. Juni var varm, medan juli och augusti var svalare med tendenser till röta och för mycket frukt. Det resulterade i en stor skörd med bra men inte upphetsande viner. Undantaget är att det producerades en hel räcka fullständigt magnifika SGN. Ofta jämförs 2000 med 2001 och 2002, varvid det förstnämnda utan tvivel bör placeras sist.

Riesling från 2000 är trevlig, fruktig och välbalanserad. Även om vissa viner har ett stänk botrytis, saknas ofta komplexitet och personlighet. Således en bra årgång som fordrar medvetenhet för att hitta det bästa. De stora fynden är Riesling VT och Riesling SGN, relativt ovanliga viner som tillhör det bästa vinvärlden kan erbjuda.

Årgång 1999

Medan de 'stora' åren 1997 och 1998 börjar kännas avrundade efter 10 år, lever 1999 vidare och utvecklas förnämligt. De första rapporterna sade emellertid att vinerna från 1999 saknade spänst. Tänk vad fel man kunde ha!

Detta är ett bra år för särdeles elegant och lagringsbar Gewurztraminer, t ex från Jean Sipp, Louis Sipp och Sylvie Spielmann. Som framgår av rapporterna under Veckans Vin står det också klart att Riesling från 1999 har en sammetslen elegans och åldras med välbehag. Till försäljning hos producenten fanns ännu 2008: Schlumbergers' Grand Cru Kitterlé, Heckmanns' Grand Cru Engelberg, Grand Cru Kirchberg från Louis Sipp samt Altenberg de Bergheim hos såväl Gustave Lorentz som Charles Koehly. Dessa viner illustrerar kvaliteterna i 1999 synnerhet och Alsace Riesling i allmänhet.