Geografiska ursprungsbeteckningar

Det geografiska klassificeringssystemet i Alsace är på ytan väldigt enkelt. Men under enkelheten döljer sig ett samelsurium av olika specialfall. I Alsace måste producenterna ständigt balansera mellan:

Det som är sanktionerat enligt det franska systemet
Det som är tolererat inom det franska systemet
Regelverket inom EU
Det som odlarna gör

Nedanstående diskussion utgår från en uppdelning på olika geografiska nivåer enligt:

Nivå	Indelning	Antal	Typisk areal	Exempel
Region	Alsace	1	20 000 ha
Område	Samlingsnamn	Några få	100-tals ha	Côte de Rouffach
Kommun	By	119	100-500 ha	Hunawihr
Vingård, lieux-dits	Hävdvunnen vingård	1000-tals	< 100 ha	Mühlforst
Vingård, Grand cru	Reglerad vingård	50	< 100 ha	Rosacker
Clos	Del av vingård	10-tals	< 10 ha	Clos Ste Hune

Regional nivå

Utgångspunkten är att det finns två ursprungsbeteckningar för stilla viner, Appellation Alsace Contrôllée och Appellation Alsace Grand Cru Contrôllée. Enligt dekreten får dessa två AOC kan produceras inom två departement, Bas-Rhin och Haut-Rhin, och inom 119 kommuner i dessa departement. Ett undantag är AOC Alsace Klevener d´Heiligenstein som enbart från produceras i fem av dessa 119 kommuner.

På etiketterna förekommer dessutom en rik, och ganska besvärande, flora av beteckningar som antingen är rena produktnamn (t ex les Prince Abbée, les Cigonges) eller är en kvalitetsbeteckning inom ramen för producentens produktlinje. Ett exempel på det senare är Hugels hierarki som för rieslingvinerna har tre nivåer; Hugel Riesling, Hugel Riesling Tradition (vidstående etikett) och Hugel Jubilée Riesling.

Andra vanliga beteckningar för de bättre kvaliteterna är Réserve, Réserve personelle eller Cuvée X, där X är namnet på en barn i familjen (eller en avliden anfader). Beteckningarna är dock inte skyddade eller definierade på samma sätt som ordet Riserva i Spanien.

Område

I Alsace finns ingen allmänn motsvarighet till det tyska Bereichbegreppet, d v s ett område som utgörs av ett antal kommuner/byar som gör likartade viner.

Det har dock börjat växa fram ett fåtal sådana beteckningar som fått stöd av myndigheterna.

En av dessa är Côte de Rouffach. Denna beteckning avser viner på nivån AOC Alsace från ett 430 ha stort område i kommunerna Rouffach, Pfaffenheim och Westhalten. Mustvikten skall vara något högre än för vanliga AOC viner. Tillåtna druvor är de fyra ädla (max 72 hl/ha) samt Pinot noir (max 65 hl/ha). Varken VT eller SGN får göras med denna beteckning.

En annan områdesbeteckning är Val St-Grégoire som utgörs av kommunerna Walbach, Wihr-au-Val och Zimmerbach i Munsterdalen. Beteckningen används för de fina Pinot blancvinerna fån området, bl a av CV Turckheim.

Kommun

De nya reglerna i den franska vinlagen säger att beteckningar på kommuner/byar enbart får förekomma om byn är definierad i den aktuella AOC. För Alsace räcker det dock inte med att de 119 byarna är angivna som regional avgränsning av AOC.

etiketten till vänster är alltså otillåten. För att kunna bli tillåten måste man visa att benämningen är etablerad och används (trots att den är otillåten [sic!]).

I framtiden kommer måste därför varje kombination av bynamn och druvsort godkännas. Exempel på urespungsbeteckningar som säkerligen kommer att godkännas är "Gewurztraminer de Bergheim", "Riesling de Wolxheim", "Pinot noir de Rodern" och "Pinot noir de St-Hippolyte".

Hela tillämpningen av lagen verkar tyvärr bli väldigt klumpig och kontroproduktiv.

Lieux-dits

Varje vinstock i Alsace växer på mark som bär ett egennamn. Människor har ju satt namn på den jord som föder dem i alla tider, i de flesta kulturer.En namngiven vingård kallas lieu-dit, vilket i plural blir lieux-dits

I Alsace finns 1000-tals namngivna vingårdar. De viktigaste namnen finns angivna på "den blå kartan" som ges ut av IGN, Institute Geografique National, och som finns att köpa i vanliga affärer. Ännu fler finns angivna på de ägoförteckningar som finns på de små kommunkontoren.

Etiketten visar ett typisk exempel på hur en lieu-dit anges.

Även om de flesta lieux-dits inte är officiellt sanktionerade så tolereras de av INAO. Man kan som konsument lita på att lägesangivelsen är korrekt.

Flera lieux-dits har lika specifika egenskaper som många Grand crulägen. Bland de mest välkända är Herrenweg (Turckheim), Fronholz (Epfig), Windsbuhl (Hunawihr), Rotenberg (Winzenheim) och Bollenberg (Orschwihr).

Vissa lieux-dits har specialregler som innebär att de man får sälja viner från flera druvor under AOC Alsace och vingårdsnamn. Det historiska motivet är att de olika druvsorterna ofta växer, skördas och vinifieras tillsammans, såsom alltid har skett. Några exempel:

Kaefferkopf, en 180 ha stor vingård i Ammerschwihr där Gewurztraminer och Riesling blandas med inom ramen för fastställda proportioner.
Zahnacker, som ligger bredvid GC Osterberg, och ger blandvin av Gewurztraminer, Pinot gris och Riesling, ett vin som saluförs av CV Ribeauvillé

Grand cru

Ett vin från en av Alsace 50 Grand crulägen kan bära en etikett där det både måste stå Appellation Alsace Grand Cru Contrôllée och namnet på den aktuella Grand cru.

Varje grand cruvin skall provsmakas av en officiell panel. Det sker först i juni året efter skörd. Vin som ej klarar testet kan provas om tidigast efter två veckor.

Några få Grand cru har särregler:

GC Zotzenberg i Mittelbergheim får från 2005 även göras på den "oädla" druvan Sylvaner
GC Altenberg de Bergheim får göras på en blandning av druvor inom ramen för vissa proportioner.

Man kan hoppas att man i framtiden tillåter GC Gloeckelberg (Rodern) gjord på Pinot noir, och GC Hengst (Winzenheim) gjord på Auxerrois.

Grand crulägena utgör 12% av den uppodlade arealen men bara knappt 4% av produktionen. Det finns tre orsaker till det:

Den genomsnittliga avkastningen är lägre från Grand cru
En ansenlig del av Grand cruarealen är planterad med druvor som inte får säljas som Grand cru. Dessa viner säljs ofta under kodnamn.
En viss del av skörden klassas ned till vanlig AOC Alsace. Det kan gälla vin från unga stockar som ej möter producentens kvalitetskrav, eller vin som ej klarar den officiella provsmakningen.

Clos

I Alsace träffar man ibland på beteckningen Clos. Ordet Clos betyder inhängnad vingård och förekommer ofta i exempelvis Bourgogne. Beteckningen används mycket sparsamt, och har ofta en lång historisk bakgrund. Ofta är dessa Clos mycket starka varumärken för en viss firma.

Några viktiga exempel:

Clos Ste-Hune är en del av av GC Rosacker (Hunawihr) och är det allra bästa rieslingvinet hos firman Trimbach (och kanske i världen).
Clos Gaensbronnel är en del av GC Kirschberg de Barr är huvudsakligen en utmärkt Gewurztraminer från Willm.
Clos St-Imer är en del av GC Goldert från vilken Ernest Burn gör strålande viner av alla ädla druvor.
Clos St-Landelin är en del av GC Vorbourg som ägs av Muré
Clos St-Theobold och Clos St-Urbain är delar av GC Rangen som ägs av Shoffit respektive Zind-Humbrecht
Clos de Capucins är den vingård på alluvial mark som ligger runtom Domaine Weinbachs anläggning utanför Kaysersberg. Beteckningen Clos de Capucins används av Weinbach på ett fullständigt förvirrande sätt även för viner från andra vingårdar.